Vad inspireras du av?
Det är nog en av de vanligaste frågorna jag får svara på. Som konstnär förväntas man kanske ha en uppsjö av målande beskrivningar och insiprerande förebilder. Om jag bara visste säkert vad som inspirerar mig, skulle jag ju ha ett redskap att ständigt befinna mig i skapande flöde, vilket jag naturligtvis inte gör...
Inspirationen kan komma från vad eller vem som helst. När som helst. Där ser jag inget entydigt mönster. I bland vaknar jag med en otålig längtan efter att få ställa mig vid staffliet, men andra dagar infinner sig inte lusten fast alla förutsättningar finns. Jag har accepterat det nu. I stället för inspiration som drivkraft är det nog nyfikenheten som lockar mig att hela tiden skapa nya bilder. Slumpen, i bland tur, gör att jag ständigt överraskas, till och med förundras, över vad som kommer fram på duken.
IN MY MIND
När jag påbörjar en bild vet jag sällan vad det ska bli. Om jag visste i förväg vad eller hur det skulle bli, antar jag att jag hade tröttnat för länge sedan. Processen när bilden växer fram är det viktiga. En målning är kanske tusen olika bilder på varandra, eftersom varje penseldrag, varje beslut, förändrar hela bilden. Det är en konst att veta när man ska sluta. Hur vet man när en bild är optimal? Det vet man inte. Man får bara bestämma sig någon gång.
Att måla är som att leva. Antingen kan man välja att måla efter någon annans mall, eller så kan man låta sig överraskas av hur mycket oförutsägbart som kan utspela sig på duken. Man riskerar en och annan bortkastad duk, men man lär sig mycket under tiden. Allt gott!
